Då var det dags igen. Sommaren är här och i helgen hade vi strålande bra väder och många gjorde premiär på stranden.

I och med det återuppstår hetsen kring att pressa. Med det menar jag givetvis att sola och bli gyllenbrun eller sunkissed, som det också kallas.

Jag avundas er som kan! Problemet för mig är att jag är mer av en Edward Cullen än en Jacob Black. Därför håller jag mig mestadels i skuggan.

Min mamma är svensk och har hur lätt som helst att bli pepparkaksbrun. Så har vi min pappa som är britt och kritvit. Han blir som en stekt tomat efter en timme i solen. Jag hade äran att ärva pappas känsliga hud. För er som inte har varit i England så regnar det och är mulet där majoriteten av tiden, därav blekheten.

Hela min skolgång blev jag mobbad för att jag var blek och inte såg ut som en typisk svensk. Jag gjorde mitt bästa att smälta in. Jag provade brun utan sol någon gång, det slutade katastrofalt. Så jag höll mig till solandet på sommarloven hemma på gården där ingen kunde se mig. Till vilket pris? Jo, det tog dubbelt så lång tid för mig, jag brände mig och huden flagnade. Dessutom tyckte jag att det var tråkigt och obehagligt, jag badade hellre eller ägnade gärna den tiden åt något annat roligare istället.

Det är farligare för mig att sola som har känslig hud och jag löper större risk att få hudcancer. Dum och ung som jag var trodde jag att om jag solade utan solskydd skulle jag bli brunare fortare, men idag vet jag bättre. Solskydd på! Det är ingen skam i det.

Över tid så åldrar UVB-strålning vår hud och vid överdrivet mycket solande orsakar det rynkor och andra mindre roliga hudförändringar. För er som inte tror mig kan ni titta på den här gamla videon: How the sun sees you. Jag tycker den illustrerar det jag försöker säga rätt bra.

Det var inte förrän jag blev vuxen som jag bestämde mig för att omfamna min naturliga hudfärg, trots att den inte lever upp till en viss skönhetsstandard. Synd att vissa inte kan acceptera det bara. Det finns flera kändisar med porslin hud där ute, Anne Hathaway är en av mina favoriter.

Trots att det är 2023 får jag fortfarande ignoranta kommentarer av vuxna människor:

”Du ser ut som ett spöke/vampyr”.

”Är du sjuk? Har du anemi? Du är ju likblek”.

”Ska du inte sola och få lite färg på dig? Så svårt är det inte”.

Blickarna, dömandet och skammen tar mig rakt tillbaka till de elaka tjejerna i skolan. Tack, men jag är fullt frisk och mår bra. Nej, det är inte en ”aesthetic”, jag ser bara ut såhär och är nöjd med det.

Ingen ska behöva ta skit för sin hudfärg, oavsett var på färgskalan man är. Punkt.

Om du har problem med att du blir bländad (likt Edwards diamant-hud) så kan du titta någon annanstans. Det är inte svårare än så, faktiskt. Vi blekfisar har rätt att vara på stranden precis som alla andra.

Jag tycker alla är vackra precis som de är och ska inte behöva känna någon press över att försöka vara något som man inte är.

Och, till dig som tycker det är skönt och tillfredsställande att sola – gör det!

You do you, I do me.